Blogg
Stockholm Marathon
Nån form av race report
Det gick ju inte riktigt som det var tänkt. Men det gick.
Förkylning dagarna innan och osäker start ända fram till tävlingsmorgonen är väl kanske inte den bästa uppladdningen. Och kanske hade det varit bra att tänka om planen också... Nåja.
Det började bra med en smidig nummerlappsuthämtning och lite gräshäng tillsammans med Cecilia och mina föräldrar innan starten gick.
Sen gick startskottet och jag hade rygg på 3.30-farthållaren direkt. Efter ett par kilometer var jag inne i det (efter en icke-existerande uppvärmning) och tyckte det kändes mjukt och fint upp till kanske 10-12 kilometer då jag såg hur farthållarna bara rann iväg trots att jag tyckte jag höll min fart. Trots det kändes fortfarande bra och mjukt.
Fram till typ 17-18 km. Då började det kännas oroväckande stelt. Jag omväderade planen och tänkte att jag springer halvmaran och därefter kör gå-intervaller enligt Ultravasan-planen.
Men icke. Vid 19 km hade jag syrebrist i bålen och benen dog totalt . Två betongklumpar till vader och drag i baksida lår varje steg.
Sen blev det liksom inte bra. Jag trodde benen skulle ordna till sig men det släppte aldrig. Jag satte korta små delmål som att jogga typ 5 minuter men det var lönlöst så målen blev så småningom "jogga till kurvan"-modellen istället. Jag brukar kunna springa på stumma ben, även om det inte går fort, men efter typ 50 meter "sprang" jag lika snabbt som jag gick. Att ta sig 23-24 kilometer på stumma ben tär på psyket men när jag väl bestämt mig för att verkligen ta mig i mål var det bara att tugga sig framåt. Att det motsvarar en promenad till Tystberga eller Nävekvarn får man väl glömma bort.
I centrala Stockholm är publiken fantastisk och plötsligt började skyltarna närma sig 40 km och när Stadion skymtade... Jag var väl inte ensam om att känna mig väldigt lättad, många omkring mig kände sig nog ganska klara med löpningen.
Jag gick sista biten in och sparade kraft för att kunna jogga hela stadion (alla 195 meterna) och det gick faktiskt bra, längsta sammanhängande löpningen de sista 22 kilometerna.
Det gick vägen. I mål utan skador.
Jag tror att jag behöver revansch. Utan förkylning.
Uppladdning pågår
Några veckor kvar till Stockholm marathon, Några frågetecken rätas ut, andra tillkommer
Uppladdningsplan
Jag håller det enkelt; Kapar volymen, ökar lite fart och behåller kvantiteten. I praktiken innebär det att jag första veckan kommer springa nära på hälften av kilometrarna men med mer "kvalité".
Jag springer långsamt eller snabbt; Marafart som ligger nånstans däremellan får vänta till startlinjen.
Målsättning
Efter mycket fundering på vad som kan vara rimligt har jag kommit fram till att jag ska gå för sub 3.30, men inte vara besviken om jag kommer i mål på över 4 heller.
Det är trots allt bara 7-8 månader sedan jag sprang min första obrutna mil på flera år.
Känsla
Känslan just nu är rejält varierad. Visssa dagar känns det som att jag kommer bli tvingad att gå andra halvan, nästa dag som att jag kommer behöva bromsa mig igenom första hälften för att inte bränna mig.
Och det är väl så det ska kännas antar jag. Den ackomulerade tröttheten märks först när man faktiskt vilar samtidigt som farten blir lättare att hålla.
Vem kunde liksom tro att man blir snabbare av att iband springa lite fortare än man brukar?!
Taktik
Klassiskt mara-upplägg. Jag vet inte i vilket startled jag startar men hoppas kunna ta rygg på farthållare ganska snart.
Efter det är det "bara" att följa med så långt det håller och vara noga med vätska och energi.
Jag kommer förlita mig på det som tillhandahålls längs banan förutom några nöd-gels i fickorna.
Bokslut april - framåt
33 mil ute och 9 timmar på gymmet
April kom och gick. Vårvärmen har börjat visa sig, dagarna blir längre och blåsten är stadigt kraftig i Nyköpingsområdet.
Rent träningsmässigt gick det fortsatt bra. Jag har chansat på att ha en ganska aggressiv volymökning jämfört med vad litteraturen säger och det har hittills betalat sig; 8 mil mer löpt i april än i mars som i sin tur hade 5 mil mer än februari som ändå hade 16 mil.
På gymmet står jag och drar i Skierg för stabilitet i ländryggen och skuldrar och puls, i övrigt är det ganska lätt löpstyrka där jag tror att jag har mest att vinna.
Under april månad har jag kört något snabbare nån gång i veckan och det har fungerat bra men i övrigt är det bara lugna pass i bekvämt tempo. Mycket volym eftersom Ultravasan hägrar i augusti.
Men kroppen har svarat bra på den stora (med mina mått mätt) volymen. Inga fysiska skador förutom lite muskelstelhet. Däremot har det börjat kosta på en del mentalt. Suget för att springa har bytts ut mot att det bara ska göras och jag är tröttare än normalt till vardags.
Och det är ju som det ska i slutet mot en tung träningsperiod. I skrivande stund är vi några dagar in i maj och jag ska om några dagar gå in i uppladdningsperioden inför Stockholm marathon.
Ingenting fancy i planeringen, bara springa successivt lite mindre med kanske ett par fartavsnitt insmygna (?).
Att jag har premierat volym framför fart känns ju då jag accellererar som en traktor från sent 1800-tal men toppfarten kommer inte vara något problem 30 maj, utan att hålla den tänkta transportfarten alla 42195 meterna.
Mer om planerna framöver. Stay tuned
Ytterligare en bra träningsvecka in på banken
Den här veckan landar in på strax över 8 mil löpning och två träningspass på gymmet. Känslan har varit bra fram till igår, lördag, då det var segt och tungt att ta mig runt Ekensberg. Dagens långpass tillsammans med Ronny var segare ändå. Och längre. Men fantastiskt mycket bättre sällskap än mitt eget huvud. Att få springa med Ronny är en ynnest.
De två passen som står ut i veckan är onsdagens Elov-intervaller, och då dagens långpass. Mer om de nedan för den intresserade. I vanlig ordning är jag urdålig på att ta bilder så de här nere får duga. Den ena är min egen, den andra är lånad
Elov-intervaller
I onsdags sprang jag första intervallpasset på flera månader. Det blev ett pass döpt efter landslagslöparen Elov Olsson: Varannan kilometer i tävlingsfart, varannan snabbare.
Ja, det lämpar sig bäst för Ultralöpning. Kanske mara också om man har dagen.
Antagligen finns det någon regel om att passet måste vara minst en viss sträcka men jag sprang 16 km, varav 7,5 km i typ 4.30/km och 8.5 km i 5.45/km.
Jag hade riktigt bra känsla under passet, kände mig väldigt stark och anade väl att det skulle slita rätt mycket. Men ibland blir det sekundärt. Löpning kan inte bara vara regler och planer.
Vitsen med ett sånt här pass då: Tja... Att samla ihop kilometer, få lite fart, den mentala utmaningen att trycka på från sin vanliga fart och inte minst att känna att den vanliga farten plötsligt känns ganska lugn.
Efter passet satt Post-workoutdrinken på terassen riktigt fint. Bilder från själva löpningen.. Nä, stannade inte för det.
Testa vetja!
Pilkhyttedammen, Gälkhyttedammen och Nävsjön
Långpass mellan Gälkhyttedammen och Nävsjön inklusive en runda vid Pilkhyttedammen och ett varv kring Nävsjön. Det passet visste var det tog. Det var strax över 30 kilometer och mer svårlöpt än jag minns det. Väldigt vacker skog men också mycket småsten, blöta spångar (spänger...?) och en del fallna träd gjorde det bökigt. Ronny sprang ju lika lätt som vanligt medan jag fick kämpa mer för det. .
Ett par positiva saker att ta med sig:
1: Kostplanen höll, jag håller på att arbeta fram vad som borde fungera. Jag missade ju på ultraintervallerna men idag fungerade det. Mer om det nån annan gång.
2: Vi höll på LÄNGE. 3.40 typ, så ingen vidare fart i brötet. Men. 3.40 är inte jättelångt borta från en Mara-tid och att kroppen fungerar hyfsat bra efter så lång tid på stig bådar gott inför Stockholm.
3: Ett par vurpor utan andra skador än lite skrapsår, i övrigt inga skador annat än på egot.
Bilden är lånad av länken nedan. Men vi sprang där med telefonen i bakfickan.
Tiomilavecka
Nästa delmål avklarat
Det går rätt bra nu. 10-milavecka avklarat med det stora uttaget på onsdagens ultraintervaller.
Jag studsade upp från dem rätt bra och det lilla knäontet försvann på bara ett par dagar med lättare löpning, och har s amlat ihop 35 kilometer sedan dess på fyra dagar, varav tio tillsammans med min sambo Cecilia.
Hon sprang häromdagen in fem km utan avbrott för första gången på 15 år, en fin sak att uppleva.
Vidare i april hoppas jag kunna fortsätta ligga kring 7-8 mil/v men med ett par längre pass; att lägga normen för ett långpass på 28-32 km istället för 23-25 km. Det borde gå bra om man får tro sista veckorna.
Stay tuned!
Ultraintervaller - check
Ultraintervaller är ett uttryck som beskriver någon form av intervaller som är långa tillsammans. Ultralånga. I övrigt finns det väl mig veteligen inga "regler" för vad som skiljer en ultraintervall från någon annan typ av intervall egentligen.
Vanliga ultraintervaller är "varannan timme löp - varannan vila", som jag gjorde men också "Spring var 3:e timme i ett dygn" finns (Pace on earth brukar ju tipsa om den galenskapen). Och allt däremellan och utanför.
Mina intervaller var som sagt 5*10 kilometer med start varannan timme; 8, 10, 12, 14 och 16.
08:: Ekensberg
10: Rosvalla
12: Björshult
14: Oppeby
16: Gumsbacken
Planen var matschema enligt tänkt tävling och taktiken var att springa 20 minuter, gå en. Två gåpauser på en mil? Yes. Totalt 10 minuters gång på 50 kilometer. Det är för lite för att göra någon egentlig skillnad på tiden men det sparar energi och ger bra med tid att äta och dricka.
Vad är då poängen med det här?
Är det inte bara att ge sig ut och springa...långt? Nja, fördelen är att 5*10 sliter betydligt mindre än 50 rakt av eftersom man får vila. Dessutom skiljer det 9 timmar mellan start och mål så det är mental träning att hålla igång.
Att faktiskt ta sig ut efter fyra mil och "bara" börja springa är en rätt bra prövning, man är ju inte sitt graciösaste jag direkt. Man vill liksom stanna och förklara för alla som ser att "Jag har faktiskt sprungit ganska långt och länge, det är därför det ser ut som att jag har träben och dålig motorik".
Vad lärde jag mig då?
Positivt:
*Kroppen svarade bra. Såhär dagen efter finns inga större skevheter eller sidoskillnader.
* Jag lyckades tänka om mitt näringsintag på vägen och hade rätt bra energi trots att jag fick i mig mindre än
planen
* Jag klarade det. Bra "feeling of accomplishment"
Negativt:
* Min tänkta kostplan höll inte alls. Jag fick sura uppstötningar och hade svårt att få i mig näring från start. Det brukar inte vara något problem så förhoppningsvis var det tillfälligt
* Det var betydligt tyngre än jag tänkt mig. Antagligen på grund av fel förväntan. Jag sprang ett sånt här pass för sju år sedan och var i betydligt bättre slag då, så det var orättvist mot mig själv
* Lite öm i bägge knäna efter 35-40 kilometer.
Sen då:
Efter att jag kom hem var det en enormt skön känsla att äntligen duscha och bara ligga ner några timmar innan jag och Felix cyklade till MAX och följde upp hamburgarmenyn med att se när Ryan Gosling och en stenspindel rädda jorden i "Project Hail Mary".
En bra onsdag helt enkelt!
Tillbaka i bloggvärlden!
Men nu i egen regi. Senast det begav sig skrev jag på tidningen Spring! men det föll när löpningen föll. Det är en gnutta svårt att skriva en löparblogg om man inte kan löpa, liksom.
Och nu kan jag det! Föga oväntat kommer det fyra miljoner tankar som jag har snurrandes i huvudet som måste ut på annat sätt än att jag utsätter min stackars sambo för dem. Så jag skriver det här för min egen skull men om någon har nytta och glädje av det är det såklart en bonus.
Vi får se var det tar vägen. Det kanske blir tre inlägg, det kanske blir ett never ending project.
Just nu är jag inne på sista dagen av en lättare vecka som landar på ungefär 5,5 h träning, varav 4 är löpning. Påskvinden viner utanför fönstret. Möbler och kläder på terrassen för en ojämn kamp mot vädrets makter och jag är nöjd med att ha prickat in en bra vecka för att inte vara ute alltför mycket; rätt mycket jobb, katastrof-väder och trötthet i en bra cocktail för en återhämtningsvecka.
Men imorgon ska den här gamla kroppen igång igen. Målen för april är som följer:
* 35 timmars träning
* En vecka med 10 mil löpning + alternativ träning
* Ett pass över 3 mil
* Ultraintervaller av någon sort, troligen 5*10 km, i
ultrafart.
Detta om detta. Håll koll på sociala medier för nästa uppdatering. Spring klokt!
Få det stöd du behöver
Börja ditt löparäventyr idag!
Kontakta oss för mer information och hur jag kan hjälpa dig att nå dina mål.